karinboktok.blogg.se

För något halvår sedan läste jag Att bära stort lass över små tuvor av Cathrine Brunzell, och tyckte mycket om den. Det var en ganska mörk men samtidigt humoristisk feelgood av en typ som man inte ser så ofta. Nu har jag läst en annan bok av samma författare; Vikten av att ha tjocka sulor, och ja, jag gillar den här boken också. Man märker att det är samma författare, och även om jag verkligen gillar de här böckerna, inser jag att man nog inte ska läsa dem alltför tätt. Men ett halvår emellan var helt okej.

 

Pål är en hyllad arkitekt med fina priser i bagaget. Men när han och praktikant-Sara blir påkomna tillsammans i pappersförrådet på jobbet, bokstavligen med byxorna nere,  händer saker som Pål inte räknat med. Hans chef, Mögel-Evald, säger upp honom, och plötsligt är Pål på väg till Härjedalen med endast två vinterdäck och dyra men halkiga lågskor. Han hamnar i en sunkig stuga där han blir uttittad av Orrtuppen och Älghuvudet. Och Hermelinen dessutom.

 

Pål har svårt att finna en tillvaro och vänner här, och inser att han behöver ett jobb. Och det jobbet han hittar är ganska otippat, och han sköter det defintivt på sitt eget sätt. Han hamnar i hemtjänsten, och blir genast satt på att sköta om vresige Folke. Men kanske är Folke inte den han verkar vara?

 

Det här handlar om turister och bofasta, att olovandes gå i skidspåret, att ta någon annans p-plats, att bli uppdragen ur diket av Freddy-Fredrika-Caroline, att äta våfflor, åka skoter, och mycket annat. Och jag har genuint roligt när jag läser om Pål, som egentligen är en ganska osympatisk person, men som man ändå inte kan låta bli att gilla...