karinboktok.blogg.se

Jag har tyckt väldigt mycket om deckarna i Satu Rämös Hildur-serie. Första delen heter just Hildur, och andra heter Rosa & Björk, och dem gillar jag jättemycket! Nu har jag läst del 3, Jakob, och här blir jag mer tveksam. Jag tycker att det är både rörigt och ganska spretigt, och ibland lite ointressant.

 

Vi återser förstås Hildur och Jakob, som förekommit i de båda tidigare böckerna. Hildur med sitt surfintresse, och Jakob med sina stickningar; det är lite kul.

 

Men sedan är det flera olika spår i boken. Det handlar om blodstoindustri, dvs att man tappar vilda dräktuga ston (företrädesvis islandshästar gissar jag då) på blod som man sedan använder till andra djur för att få bättre kött från dem. Detta är tydligen ganska vanligt på Island, och det låter ju inte så trevligt. När jag googlar ser jag också att det är en verksamhet som får mycket kritik. Och här tappar man dessutom stona på mer blod än man borde, vilket får otrevliga konsekvenser.

 

Sedan funderar Hildur fortfarande på vad som hänt hennes syster Rosa, och det spåret spretar iväg ganska rejält.

 

Och till sist åker Jakob till Finland för att processa i domstol om vårdnaden om sonen Matias, och där händer en riktig katastrof, och Hildur blir tvungen att resa till Finland.

 

Allra sista kapitlet förstår jag inte riktigt alls. Det antyder ju att det blir en fortsättning, och det vet jag att det blir, för del 4, Rakel, kommer i sommar nån gång. Men jag fattar ändå inte vad författaren vill med sista kapitlet.

 

Nja, det här var tyvärr inte så bra som jag kommit att vänta mig av den här serien. Men visst, jag ska ge Rakel en chans, såklart.