karinboktok.blogg.se

Sveasagorna av Linus De Faire har jämförts med Utvandrarsviten, och det är väl ingen dum jämförelse, förutom att i det här fallet kommer familjen det handlar om från Norrbotten, och flyttar till Brasilien. Året är 1909, och med storstrejk och svält i Sverige lockar löftena från den brasilianska staten om femtio hektar bördig jord, evig sommar och frihet. När storfamiljen, far, mor och sju av åtta barn anländer till Brasilien väntar en regnskog utan nåd. Ja, saker blir inte alltid som man förväntar sig.

 

Vi får följa familjen genom vedermödor, sorg och glädje. Det är ett hårt liv, och alla överlever inte.

 

Delar av boken utspelar sig sedan 1975 och framåt. Då träffar vi bland annat Graciela och hennes son Rodolfo, och även några äldre personer som fanns med på den ursprungliga resan till Brasilien. Nu är vi i Argentina, där paramilitära grupper ger sig på oppositionella, och snart blir det värre, när juntan tar över.

 

Jag tycker nog bäst om styckena från tidigt 1900-tal, hur familjen kämpar mot naturen och försöker bygga upp en ny tillvaro. Jag hänger med lite sämre när det handlar om striderna på 70-talet, och ibland tycker jag det är svårt att hänga med i vem som har relationer med vem. Men i slutet av boken tycker jag att författaren knyter ihop en del lösa trådar, och det är jag tacksam över.

 

Sammanfattningsvis är det en fascinerande berättelse, även om jag kanske hade väntat mig ännu mr, med tanke på lovorden den fått. Men den är absolut läsvärd.