karinboktok.blogg.se

Jag gillar deckare, vilket alla som läser här upptäckt för länge sedan. Och kanske har man lagt märke till att jag också är svag för öar. Så en deckare som utspelar sig på en ö är som regel som gjord för mig. Jag älskar Ann Cleeves Shetlandsserie liksom Peter Mays deckare som utspelar sig på Yttre Hebriderna. Kate Rhodes böcker om Ben Kitto på Scillyöarna är också riktiga höjdare. Och nu har jag läst Den mörka ön av Daniel Aubrey, där scenen är Orkneyöarna. Och jadå, den är också riktigt, riktigt bra! Och ömiljön är precis så som jag vill ha den.

 

Här får vi följa journalisten Freya Sinclair, som vuxit upp på Orkney, och efter ett antal år i Glasgow flyttar tillbaka till Orkney med sin man. Hon väntar på en autismdiagnos, och i väntan på den har hon fått jobb på lokaltidningen på Orkney. Hon tänker att det ska vara lugnt oh skönt, men det första som händer är att kvarlevorna efter en person hittas just som hon börjar sin första dag på tidningen. Och det visar sig att när man får veta vem kroppen tillhörde är det någon Freya har känt. Det hela kommer plötsligt mycket närmare henne. 

 

Författaren har själv autism, och jag tycker att han på ett bra sätt beskriver att man inte måste vara på ett visst sätt, eller att alla med autism liknar varandra. Jag gillar Freya och ser fram emot fler böcker  om henne, vilket också aviseras.